Ja då sitter man här i sängen och vilar... IGEN.

Aldrig kännt mig så "handikappad" som nu när jag är gravid, vill göra mycket men får inte.

Samtidigt som jag har en rädsla för förlossningen så kan jag inte längta mer att hon skall komma ut snart, jag är så trött på graviditeten! Har inte riktigt kunna njuta av den över huvudtaget vilket är tråkigt när man får höra av andra vilken mysig och givande graviditet de har.

Sitter man här själv som en riktig bitterf***a och bara känner att man inte orkar mer och vill bara att hon ska komma nångång så d e över.

Visst är jag positiv? Haha.

Men jag längtar efter att bli mamma faktist... Men jag har haft så mycket motgångar dessa 7,5 månader så man är bara less, vem som helst skulle vilja bara kasta in handduken o säga NEJ INTE MER NU!

Har upplevt "mobbning" pgr av graviditeten, nedtryckning pgr av graviditeten, smärtor pgr av olika graviditets "tillbehör" som gjort att jag inte kunnat jobba eller föra mig normalt inom ett socialt liv eller privat.

Men jag har lärt mig att det är bara se framåt, oavsett hur svart det än ser ut!

Sen kommer mitt och min sambos nya liv som föräldrar bara bygga oss som starka människor i detta anser jag.

Men alla behöver vi tänka över och fundera över saker och ting här i världen, annars orkar vi inte om vi bara samlar ihop all information på hög.

Nej nu skall jag se lite anime vid namn "NANA" vilket jag rekommenderar att se eller HELST läsa mangan.

Ska dricka lite cola och äta bröd.