Ja helgen har både varit bra och dålig.

På lördagen mådde jag lite underligt och kände mig inte alls bra, men kunde inte sätta fingret va det va så tänkte inte mer på det. Sen natten mot söndan vaknade jag att jag fick extrema smärtor i magen ut mot ryggen som kom o gick och höll i sig olika tider. Efter ca 6 timmar och en varmdusch så somnade jag av ren utmattning...
Sedan vaknade jag igen vid ca 10-11 och det va igång igen... Inte lika starkt men det va på g kände jag... Ringde in till förlossningen som ville jag och min sambo skulle komma in för koll, då dom tyckte det lät som värkar och att föde i vecka 31 är inte så bra och att jag borde ha ringt in redan inatt. 

(Men det tänkte inte jag på då jag trodde det va vanligt magont men men, man lär sig av sina misstag).

Vi fick en tid till ca 13.00 men fick komma när vi ville sa hon men då visst dom iaf att jag skulle komma. Så tog en dusch, sambon åt frukost, eller han tog två mackor då han va sjukt nervös och orolig och lite små irreterad att jag inte väckt honom så vi kunde åka in redan inatt.

Vi va där strax innan 13 och lämnade urinprov och vart inledda in i ett undersökningsrum som va OTROLIGT litet! 

De kopplade upp både mig o bebis och såg att jag hade värkar när jag kom in o bebis hjärtslag växlade konstant mellan 140-175 ca, så vi va lite små nojjiga. 

Men ett stort eloge till min kille skall jag dock säga, han såg till att jag fokuserade bort på maskinen, fixade tempraturen i rummet (va snorvarmt), satt o läste för mig och ect. Jag trodde han skulle vara mer nojjig än mig men han verkligen såg till att jag kunde slappna av. Efter 1,5 timmar hade värkarna minskat och dom kopplade loss mig och sa att dom inte ville vi skulle hem utan att en läkare tar en titt, för att så tidigt ska man inte få värkar så lika bra o ta en koll.

Vi valde att sitta i samlingsrummet där dom har tv, då jag ville sambon skulle ha lite annat o se på än en vägg och mig spelar d inge roll direkt va vi va. 

2 Timmar gick i ett naffs och två flickor hann födas när vi satt där och jag hade fått värktabletter, då kom läkaren som vi fick gå in med till ett annat undersökningsrum.

Jag fick berätta lite vad som hade hänt (dock va jag så trött o försvirrad med jag tror han fattade haha), så började med ett ultraljud så han kunde se hur allt såg ut. Och omg... STOR BEBIS! O_O Gissningen låg på stor bebis eller väldigt lång bebis men plats tog hon, men allt såg fint ut. Hon växte som hon skulle, hon hade tillräckligt med fostervätska, moderkakan såg bra ut (som dessutom flyttat sig mer åt höger bak mot ryggen nu).

Men läkaren förstod att jag hade ont då jag inte direkt e så stor *skratt*...

Men han sa det att nu skulle min kropp växa snabbt o då växer min mage ikapp bebisen förhoppningsvis och då ska det bli bättre men mer än så kan det inte göras.

Sen blev det va jag fasade för... gynundersökning...

Jag placerade sambon i min huvudhöjd och klädde av mig nertill.... Inte nog att jag skämdes som fan, jag hade en främmande karl mellan benen (vilket vissa kan tycka är ett löjligt påpekande men jag tycker sådant är jobbigt), sen så har jag ALLTID haft väldigt ont vid gynundersökningar pgr av att jag spänner mig automatiskt som en tokig.

Men sambon höll min hand o klappade mig på kinden medans läkaren undersökte fort men bra med både ultraljud där och en som han kunde se in o se att allt va "stängt".

Jag läckte inte fostervatten och allt såg fint ut, och min tapp e 3 cm och det såg oxå bra ut. Jag ska ta max dos alvedon 4 ggr om dagen mot smärta och vila vila vila...
Gör ju lixom inget annat tkr jag som jämt är i sängen... Sambon som nu flyttat hem har tagit över 90% av hushållet vilket gör mig mer rastlös än någonsin. Jag har INGET att göra. Ibland lagar jag mat men annars så e jag tvingad till vila. Visst det är för bebis bästa men mitt psyke blir inte stimulerat för fem öre... Men men..

Sen söndagen så har jag haft ont till o från på nätterna men har tagit värktabletter och försökt vila men inte mkt kan göra åt saken.... Jag får helt enkelt ha det såhär tills hon kommer....

Men nu ska jag återgå till mitt vilande.... *suck*

Hadé!