Nej den senaste tiden har inte varit direkt min tid eller vad man skall säga.

Har varit sjukt deprimerad, har ingen lust att äta, ingen lust att gå till mitt arbete, ingen lust att kliva upp.

Jag vill bara sova bort hela dagen.... Nu tänker ni "men du kanske är vårdeppig?", NEJ det är det inte.

Jag får sånna här perioder, men nu har det mycket för att jag trivs inte i min situation alls.

Jag vill inte vara här.

Jag vill inte jobba med det jag gör, faktist första gången på flera år jag känner så att nej jag vill byta yrke.

SÅ ska man inte känna! Men jag kan inte sluta gråta, kan inte sluta känna att mitt liv just nu känns helt meningslöst.

Så fort min sambo kommer hem på tisdag så ska jag lägga upp för honom att jag vill återvända till skolbänken. Jag vill plugga till ngt som jag brinner för, jag skulle vilja utbilda mig till kock då jag älskar att hålla på med mat. Men det återstår att se vad som händer.

Just nu känner jag dock att jag pallar inte...