Summering:
Saitama är en hjälte som enbart blev en hjälte för nöjjes skull. Efter 3 år av “special” träning, dock, har han blivit så stark att han praktiskt taget är oövervinnerlig. Faktist, han är för stark—även de starkaste otståndarna blir knockade efter enbart ett slag, Och det visar sig att faktist vara så stark är faktist oerhört tråkigt. 
Med hans passion att vara hjälte försvunnet med förlusten av sitt hår, och fortfarande möta nya fiender varje dag, hur länge kan han fortsätta såhär?

Här sitter jag, och väntar på att sockerkakan i ugnen ska bli klar och... äter smeten hahaha

Det e den stora fördelen som förälder att göra saker när de sover, man behöver inte dela med sig och låtsas som man inte vill ha, nu kan man norpa åt sig hela skiten själv MOHAHAH! 
Alltså sockerkakan bakar jag mestadels åt henne, jag vill bara ha smeten ;)

Dottern har bestämt sig att det är ganska onödigt att spva idag.

Jaha, ok?

Visst fick den först sovmorgonen på över ett år men det hade kunnat skippats haha.

Då jag har ett hyperaktivt barn så behöver hon sin vila.

Fördelen:
Hon kommer somna tidigt.

Nackdel:
Hon kommer vakna någon gång på kvällen och tycka hon sovit klart...

Nu håller vi tummarna att hon sover sen ikväll!

Idag ska vi bara ta det lungt så Mini får kurera sig. 
Snön bara faller ned från himlen så det är mysigt att titta ut.

Ska sakta men säkert städa bort julen med. 

Igår kväll var ingen bra kväll alls...

Förutom att dottern va sjuk i magsjuka, stackarn   , så blev jag tvungen att ringa 112.

Detta var som hände:
Dottern vaknade av att jag behövde byta blöjja, magsjuka så ni förstår kanske varför, och bara det tog en liten stund, liten, trött, ledsen, mamma måste smörja bort det onda, sen trösta och kramas en bra stund.

Allt sådant man behöver när man e sjuk.

Och när vi sedan går in i sovrummet börjar det... Jag sitter med min lilla älskling i knät och sjunger (läs hummar då jag inte sjunger speciellt fint), då hör jag grannen vägg i vägg med ett barn som STOR GRÅTER och skriker.

Jag tänker att barnet kanske är arg och trött och vägrar sova, det är inte ovanligt med så ledsna och arga barn då, min mini kan låta hon med när hon inte vill. Sen hör jag en vuxen börjar skrika....

Det är DÄR det heska drar igång.... Skriken blir värre, gråten blir värre, sen kommer det. 
HÖGLJUDDA rappslag! Mellan varje rappslag hör jag hur barnet skriker "AJ NEJ!" och gråter ännu mer!
Jag slänger mig på telefonen, hela jag skakar, det där låter INTE bra.

Blir kopplad till polisen som tar min utsago, och jag säger till att det är tyst nu från ingenstanns och de som är där är inte de som bor där, för personen som lever där har inte barn.

40 min tar det innan jag ens SER en polisbil... som kommer och vänder... VÄNDER!
Ringer polisen IGEN och frågar om de ens tänker skicka en bil och kolla?? Då säger dom att de varit uppe i lägenheten och kollat.....
Har inte sett en bil stannat, har inte sett ngn gå dit, påpekar om detta men hon i telefonen säger bara glatt de varit där.
Efter samtalet ser jag hur de som varit där inklusive barn har MASSA packning och skyndar sig och åka härifrån...
Knut i magen är bara förordet...
Detta hände runt 12 på natten.... De stack lixom mitt i natten?? 
Nej usch fy... Detta komma hänga med mig länge...

Ikväll har det varit dramatiskt, jobbigt och känsloladdat.

Polissamtal var något som gjordes.

Allt kommer i bloggen imorn...

Ska försöka sova efter detta, krama om min dotter extra hårt... Herregud.