Nackdelen med att ha varit hemma så länge är att man inte har NÅGOT ANNAT att prata om än sitt barn.
Där sitter bekanta och pratar om vad som händer i världen och drar anekdoter och själv referenser och frågar kaske mig vad jag har att jämföra eller att tillföra samtalet. 
Igentligen har jag inget direkt mer än att jämföra med något min dotter gjort/sagt oc jag fnittrar och känner på ett plan:
"haha yes! Jag är vuxen! Jag har ett vuxensamtal!"
Men på ett annat plan säger skallen:
"SNÄLLA! Prata om annat än mini! DU kommer aldrig komma ur barnbubblan annars... Kom igen!"
Förr kunde jag ha någorlunda samtal numera så vet jag inte hur man för en normal konversation om inte det inkluderar att prata om min unge. 

Älskar mitt barn över allt annat, men alla behöver lite socialt umgänge där barnen inte är inkluderade i samtalet 24/7.

Jag

måste

komma

ut

mer.

Punkt.

Shokugeki no Souma

Enda sedan han var ett barn, 15 år gamla Souma Yukihirahar jälpt sin far genom att jobba som sous chef i resturangen hans far äger och tar hand om. genom åren har Souma utvecklat en passion för att underhålla sina matgäster med sin kreativa och vågade matlagnings rätter. Han dröm är att ta över familje resturangen och överkomma sin fars förmågor med sin egen.

Plötsligt så stänger hans pappa resturangen på obestämd tid för att shicka iväg Souma på en ögklassig skola där bara 10 % klarar sig, på vägen möter han många utmaningar och många ovanliga och speciella bekantskaper.

Ska Souma lyckas överkoma sin far?

Detta är jag i ett nötskal... Och förmodligen 90% av andra mammor med :P
Medans jag skriver detta har dottern satt på mig hennes pyjamas tröjja som mössa plus ngn annan leksak, sedan ett stetoskop runt halsen..... XD Plus jag ska titta i en spegel samtidigt o se när ngn bild poppar upp. 
Multitasking :P