Idag så tänder folk ett ljus för nära o kära som är bortgångna som är saknade på kyrkogården...... Men och jag kan inte understryka detta mer tillräckligt, jag tänker inte göra det.

Varför undrar ni?

Ja av den enkla anledningen att jag klarar inte av det.... Mina riktiga föräldrar som jag blivit uppfostrade av tills tonåren dog när jag var ung, mamma vid 17 års ålder och min pappa vid 21 års ålder.... Att gå till kyrkogården för mig betyder väldigt mycket starka känslor jag inte kan hantera och en ilska som ännu efter alla dessa år inte ännu lagt sig, jag är inte mig själv och kan inte tänka klart. Som tur är och jag är väldigt lyckligt lottad har jag min farmor och min Mammsen o Pappsen, dom är och har blivit mina "föräldrar" som jag vänder mig till i alla lägen, som jag delar med mig av allt som jag är så sjukt måna om att skulle ngt hända dessa viktiga människor i mitt liv skulle jag gå under.

Mitt sätt att hantera dessa tillfällen är att tänka extra mycket på dom än vad jag gör vanligtvis, för även om dom är borta är dom i mitt liv föralltid, dom försvinner aldrig, dom är en del av mig även om dom inte kan dela den på det vis man ser alla andra har.

Men som sagt, jag har min mamsen o pappsen och min lilla farmor, och utan dom skulle jag inte stå på mina ben eller vara den vuxna människa jag är idag.   

Är hos min fruga idag då jag sovit här inatt då vi spelat onlinespel inatt som heter "sevencore".

Skulle kunna sitta och skriva ett helt inlägg om spelet men det får väntas till en annan gång.

Ska strax iväg o handla och sen hem och städa. 

Så kanske skriver lite mer senare ikväll om jag inte somnat haha =)

(Innan graviditets nyheten och när jag o frugan var rumskompisar! )